Topp fem över böcker som har haft stor betydelse för mig
1. Heja, Pelle Svanslös av Gösta Knutsson
Mobbning. Självkänsla. Rättvisa. Godhet. Kärlek. Utsatthet. Sorg och envishet. Att godheten och förnuftet alltid segrar över elakhet och inskränkthet. Att 37 gånger 68 blir 2 516.
Det var mycket jag fick lära mig om när jag som 11-åring plöjde igenom Gösta Knutssons magnifika storverk. När jag slukade böckerna om den gode men lite tafatte Pelle Svanslös. Jag var fast. Jag läste böckerna om och om igen. Jag kunde dem nästan utantill. Jag drömde om att tävla i ämnet Pelle Svanslös i teveprogrammet Kvitt eller Dubbelt.
Det finns inget som har betytt så mycket för min språkliga utveckling som böckerna om Pelle Svanslös har gjort. Tack så mycket Gösta Knutsson.
Heja, Pelle Svanslös är den bästa av alla böckerna.
2. Pelikanfallet av John Grisham
Det var i hörnsovrummet hos mormor och morfar på Bohmgatan i Rättvik. Det var på tiden då väggarna fortfarande var bruna. Nu har de brunnit ner.
Någonstans vid fyratiden på natten somnade jag med ögonen i kors och sänglampan forfarande tänd. Som 13-åring hade jag för första gången i livet prioriterat sträckläsning framför nattsömn.
Det var för spännande. För mycket som stod på spel. Skulle det giriga storföretaget vinna över den unga kvinnliga Harvardstudenten? Skulle Gary Grantham hinna publicera sin artikel innan han tystades för gott? Skulle pengar vinna över rättvisa?
3. High Fidelity av Nick Hornby
Det är lite pinsamt att skratta högt när man läser böcker.
Jag skrattade högt alltför många gånger när jag i högstadiet läst High Fidelity av Nick Hornby. Det var nog ironin, svartheten och sorglösheten som jag fick upp ögonen för.
4. Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Jag minns inte särskilt mycket av boken. Men jag minns spänningen, kraften i berättelsen, när pappa läste den högt för mig i tvåmanstältet på en campingplats strax utanför Mariehamn, Åland. Vi hade tagit Vikingbåten över från Kapellskär och min far hade fått plånboken stulen av en ficktjuv.
Trots detta hade vi skramlat ihop tillräckligt mycket finska mark och svenska kronor så att jag med en en näve mynt av vardera valuta kunde stega fram till minigolfbanan på campingplatsen. Tack vare en otroligt vänlig tant i kassan fick jag tillåtelse att spela en runda, medan pappa tittade på. Jag var så lycklig.
Därefter läste han den gamle och havet för mig.
Nu är det dags att läsa den igen.
5. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
Den var så seg att läsa. De första 611 sidorna fick jag plåga mig igenom. Men efter att ha läst den 18-sidiga epilogen finns det bara ett ord att säga: Briljant.
Och visst är detta citat från boken mycket tänkvärt:
"Jag pratar strunt - alltså är jag människa. Ingen har någonsin kommit på en sanning utan att först ha pratat strunt fjorton eller hundrafjorton gånger; på samma sätt och vis är det alltid lovvärt. Men vi, vi kan ju inte ens prata strunt med egna ord! Prata på för all del men prata på med egna ord - och jag skulle kunna kyssa dig för det. Att prata strunt med egna ord är ju nästan bättre än att tala sanningar med andras. I första fallet är man människa, i det andra fallet är man papegoja!"
Var det inte i tiotusenkronorsfrågan du drömde om att tävla?
Tog med mig Brott och straff som en enda bok under en segling för en massa somrar sen. Halva boken var ren och skär plåga, ångest och förvirring. Alla variationer på ryska namn, smeknamn, efternamn och mellannamn gjorde att man fick huvudvärk. Men efter att man tog sig över tröskeln var den verkligen fantastisk.
1. Mamma: Kvitt eller dubbelt avslutades med en tiotusenkronorsfråga.
2. Daniel: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv (även om jag tyckte att plågan var betydligt längre än bara halva boken).
Ugh för "Den gamle och havet". Här får du fem omdömen om den gamle och havet:
1. Hopplöst tråkig.
2. Boken handlar mest om när han väntar på att fisken nappar.
3. Han är gammal.
4. Skrev jag tråkig? Ja, det och att ämnet är irrelevant.
5. Å andra är berättelsen kort.
