Topp fem över skäl till att tycka om miljöpartiet
2. Miljöpartiets alltid skärpta och sakliga språkrör Maria Wetterstrand. Ett äkta intryck i en mediastajlad värld. En hårt arbetande förebild. Ett lyft för politiken.
3. Att eleven går framför systemet. Att skolpolitiken utgår från elevens och förälderns valfrihet och vilja. Inte utifrån vad som är bäst för staten eller kommunen. Socialdemokraterna må ha en del sakliga och korrekta åsikter kring friskolor. Men jag är hjärtligt trött på att resonemangen gång på gång utgår från vad som är bäst för den kommunala ekonomin, och aldrig utifrån vad som är bäst för eleven. Socialdemokraterna måste sluta vara systemkramare. Lär lite av MP.
4. Att de tills vidare tydligt har valt sida i ett rödgrönt samarbete för framtiden. Samarbetet är långsiktigt och andas av framåtanda. Miljöpartiets kritik mot regeringen är tydlig. Läs till exempel Per Garthons artikel på newsmill.se. Förvisso har Garthon i artikeln naiva drömmar om framtida samarbeten med en "god" borgerlighet. Men kritiken mot dagens så kallade allians är hård och rättvis:
"Centern var ju en gång nästan på väg att bli ett miljövänligt parti innan Maud förvandlade det till en underavdelning av Småföretagarförbundet. Folkpartiet har haft individens frihet på programmet innan Jan Björklund införde kaserngårdsdisciplin som främsta ideal. Kristdemokraterna ville en gång stärka samhällsmoralen för människorna, inte som Göran Hägglund, mot dem. Och någon gång i historien var moderaterna konservativa, ett ord som betyder 'bevara', vilket i princip är attraktivt för miljövänner - men sådant skyms när bilden av partiet alltmer domineras av sin skuggledares väderkvarnsfäktningar med privata demoner från sina skumraskaffärer och ubåtsförvillelser."
5. Att de ständigt håller miljöfrågan uppe på dagordningen. Och att de har ett betydligt mer seriöst arbete kring miljöfrågorna än moderata ungdomsförbundets tramsiga gröna kosmetika.
det tragiska är ju att de (MP) är allt annat än ideologiska och vet inte vilket parti de kan tänka sig att samarbeta med (fram tills nu men det lät annorlunda för några år sedan).
Att socialdemokraterna inte fattar att vi som fackligt aktiva ser arbetsrätten som livsnödvändig. Mona har tidigare i sin karriär sagt grodor om facket men bad om ursäkt och sa att det var ett missförstånd inför valet som henne som partiledare. Nu väljer hon att helt utestänga (V) och samarbeta med ett i princip antifackligt parti.
Att en sådan här stor grej tas utan förankring i partiet tror jag hon redan nu (innan hennes ursäkt) har fattat.
Ett smart taktiskt sätt skulle vara att helt satsa på en S+v+mp röra
Nää du. Nu får det vara nog.
Jag håller med om att det är ett problem att miljöpartiet inte riktigt har förstått den facklig/politiska historien och kontexten. Däremot är de knappast antifackliga. Sanningen är att deras budgetalternativ i år innehåller både höjningar av arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring.
Självklart är arbetsrätten livsnödvändig. Men jag ser inte vänsterpartiet som någon garant för fackligt inflytande. Tvärtom. Vänsterpartiet är bra på sina håll (till exempel i Södertälje). Men på det hela taget är det ett samarbetsovilligt parti som tyvärr har sig själva att skylla.
Allt för många vänsterpartister väljer självmant att ställa sig i opposition, istället för att kliva in och ta ansvar.
Jag hoppas att det vänder. Ett modernt parti till vänster om socialdemokraterna skulle kunna fylla en funktion. Ett parti som ställer hårda krav på välfärdens kvalitet och på jämställdhet för män och kvinnor.
Det måste vara ett trovärdigt samarbete på vänsterkanten. Miljöpartiet och socialdemokraterna har visat sig vara beredda att möta varandra och kompromissa. Men vänsterpartiet har en lång resa att gå innan de blir regeringsdugliga.
Utan att änns läsa in hela era kommentarer.
Ni har misslyckats med att förstå att den gröna ideologin faktiskt finns, men anser att både höger och vänster skalan har total misslyckats.
Mijöpartiet är inte på höger/vänster skalan därför den inte spelar roll.
Snarare är skalan grön - grå, och allt annat är grått.
Miljöpartiet är bereda att prata med alla av den mycket enkla anledning att den parlamentariska demokrati är grundad på kompromissen.
Jag hade för mig att all makt utgick från folket igenom deras valda organ, och inte genom vilka som sitter i den verkställande rollen.
Men att demokratin i vår systemgrund har fallerat har varit uppenbar, allt för länge.
Jag är själv miljöpartist men om skalan är grön - grå så har alltså vänsterpartiet och kristdemokraterna ungefär samma åsikter? knepigt resonemang.
mycket bra inlägg :)
