Fyra nyanser av skrik
I fredags fyllde han, eller snarare HAN, en månad. Nils växer så det knakar. Alla andra säger att han ser liten ut, men jag tycker att han börjar bli stor.
Tiden har gått fort. Och jag är verkligen tacksam över allt stöd vi fått. Alltifrån tips och uppmuntran, till mängder av barnkläder. Alltifrån kort och blommor, till nya hyllor i tvättstugan och förrådet. Nils är kanske ännu för ung för att uppfatta det, men det är uppenbart för oss föräldrar att han redan har skaffat många vänner.
I hela mitt liv har jag tyckt att allt barnskrik låter likadant och att det är rätt störande. Det tycker jag inte längre. Barnskrik är rätt svårt att förstå. Jag, som vuxen, har inte riktigt knäckt koden. Men jag har förstått att nyanserna är rika och oändliga. Några typer av skrik börjar jag redan känna igen. Högst och ljudligast är "jag är hungrig"-skriket. Det kan man höra i hela huset. Men där finns även "jag är övertrött"-skriket, "jag vill inte bada"-skriket och "det är för kallt, sätt på mig byxor och tröja"-skriket.
Jag längtar verkligen efter att han lär sig att prata. Men det skulle vara nästan lika spännande att själv lära sig att fullt ut förstå alla nyanser av barnskrik. Tänk vad man skulle få veta, och tänk vad man skulle lära sig.
Jag har nu under en månads tid trott att jag har gratulerat ankomsten av Nils men så har icke varit fallet, därför ger jag dem varmaste gratulationerna.
Stort tack kusin. Det värmer i vårvärmen.
