Banal poesi om ensamhet

Återigen är det dags att publicera ett tragiskt/banalt poesialster. Som vanligt handlar det om ensamhet. Denna gång handlar det om att vara ensam tillsammans med andra.

Tyvärr är denna dikt knappast verklighetsbaserad. De lag som jag hejar på tenderar att inte vinna...

Vågen
Tårar av glädje.
Mitt lag har vunnit.
3-0 i finalen.
Hårdrock.
Konfetti.
Alla vänder sig om
efter någon att krama.
Ingen vänder sig om
efter mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0