Topp fem över 2008 års bästa konsertögonblick.

1. Lördagen den 5 juni, strax efter 22.00

Jag är en av 60 000 skrikande åskådare på Ullevi i Göteborg. Någonstans i mitten av innerplan börjar jag bli törstig och trött i benen. Som vanligt har jag valt helt fel skor.

Bruce Springsteens band, E Street Band, tar den första tonen i fantastiska "I'm On Fire". Med min mobilkamera försöker jag föreviga de påföljande ögonblicken. Men ljudkvaliteten blir sämre än finansminister Anders Borgs prognosförmåga.

Springsteen är en fantastisk live-artist. Men allra helst skulle man ju vilja ha varit med på den där gågatan i Köpenhamn på åttiotalet, där Springsteen passerar en gatumusikant och bestämmer sig för att jamma lite med honom. Wow.


2. En junikväll på Zinkensdamm

Thåström och Kent står för underhållning långt in i sommarnatten. Själv står jag med god utsikt mot scenen, tillsammans med trevligt sällskap i form av en syster och en kusin.

Thåström är brutalt bra, med sin mörka stämma. Men kvällens absoluta höjdpunkt är den konfettiinfattade avslutningen med Kents fantastiska Mannen i den Vita Hatten (16 År Senare).
 

3. En helt vanlig vårtorsdag

Södertälje kommun anordnar en storskalig personalfest. Jag är på plats i Axa Sports Center och bjuds på en schlagerkavalkad med alltifrån Nordman till Charlotte Perelli. Men det största ögonblicket är när Södertäljes schlagerkungar Bröderna Herrey äntrar scenen och river av den klassiska Diggiloo Diggiley.

Se även den klassiska bilden på chefen, Anders Lago, i stilsäker Telgetubbiesdräkt. Från Charlotte Perellis blogg.


4. Mitt på dagen, lokal tid, en söndag i mitten av juli

Varje söndag arrangeras det jazzbrunch i Winchester Mansions innergård. Stillsamt. Förstklassig service. Tidningen ligger framme och brunchen inleds med ett glas bubbelvin. Kapstadens gästvänlighet när den är som allra bäst.



Speciellt minnesvärt ögonblick: En fantastisk version av The Lion Sleeps Tonight framförd av en ung sydafrikansk sångerska.


5. Igår kväll. Decemberlördag

I S:t Jacobs kyrka bjöds det på Folkjul.

Avslappnande men livligt. Andaktigt men lustfyllt.

Sofia Karlsson sjöng, som vanligt, fantastiskt. Och Anton dansade med känsla och behärskning, med självkontroll men totalt avslappnad. Där var Stilla Natt och där var Gläns Över Sjö och Strand.

När jag gick in i kyrkan var det ytterligare en gråkall senhöstslaskig vardagslördag. När jag kom ut var det jul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0