Topp fem över favoritplatserna i Dalarna



1. Axi fäbodar.


Den stilla tjärnen nedanför den vilda skogen. Det iskalla vattnet på pallen bredvid elden. Den friska luften på Eggen. Det svinkalla morgondoppet efter den milda sommarnatten. Färgfäckarna från blåbären och de röda lingonen. Öppna spisen. Kuvån. Näverluren. Gärdesgårdarna.

Utedass, björnspår och kärlek.

I vår lilla släktgård i Axi fäbodar flyttas tiden tillbaka tvåhundra år. Det är en och en halv mil till närmsta elledning. En och en halv mil av avkoppling.


2. Romme Alpin

När nästippen fryser till is. När öronen hör dalskidans fras mot den nypistade och lätt isiga branten. När granarnas gröna färg smälter ihop med den vita snön. När det inte är ett enda moln på himmelen. När backen är tom från plogande stockholmare.

Då är jag lycklig.

Romme Alpin kanske inte är världens mest avancerade skidanläggning. Men den duger gott för att lätta upp lördagstristessen.


3. Färnäs

Förr i tiden när Färnäs mötte Nusnäs i fotboll fick de redan från början köra fram ambulansen. En sak var tvärsäker. Det skulle bli någon form av slagsmål.

Nusnäs må ha sin Bliktpunkt, sin dalahästtillverkning, sin Ica Hoppet. Jag håller ändå på Färnäs i alla väder.


4. Långbryggan

Sveriges längsta brygga, Långbryggan, är ett utmärkt resmål för en vårpromenad. En vacker vy över världens trevligaste insjö, Siljan.


5. Ejendals arena

Ejendals arena är hemmaplan för Leksands IF, ett lag som jag, som bördig från Mora, starkt ogillar.

Men arenan är fin. Och det ska bli trevligt att besöka deltävling 3 i melodifestivalen. Även om jag knappast är en schlagernörd.

Topp fem över drömjobb jag aldrig kommer att utöva

1. Tragisk/banal poet.
Ungefär såhär skulle en normal kväll på jobbet se ut i mitt drömliv som tragisk poet:

En sen natt brinner stearinljuset framför det gulnade pappret. Ingenting hörs från andra sidan av den tunna fönsterrutan. Bara andlös tystnad. Nattluften sänker sitt skynke över det lilla röda huset. På övervåningen, vid stearinljusets flammande sken, sitter jag med gåspennan i min hand. 

På arket framför mig syns bokstäver. Tillsammans bilder bokstäverna långa dikter om livets meningslöshet. Om sorg och ensamhet. Om brustna hjärtan och dunkla begär. Om hopp som slutar i förtvivlan.

Dikterna är ingalunda några mästerverk. Bara enkla banala återskapanden av känslor som vi alla har känt. I våra mest tragiska stunder.

Ett exempel på hur en dikt skulle kunna se ut i mitt drömliv som banal poet:

UFO.
Om jag var ett UFO.
Antenner.
Blinkande lampor.
Om jag var ett UFO
skulle åtminstone några
tro att jag fanns.


2. Taxichaufför.
Det är något fint att med hjälpa människor att komma hem. Lugnt och säkert. Tryggt och kanske med lite dricks.

Jag har stor respekt för taxichaufförernas arbete. Ibland önskar jag att jag vore en av dem. Att jag också ägnade mina dagar åt att hjälpa människor att komma hem. Eller bort.

Men så kommer det aldrig att bli.

3. Statistiker/siffernörd.
Siffror och tabeller fascinerar mig. Det finns så mycket information. Så mycket kunskap. Så mycket betydelse.

Kanske borde jag ha ägnat mina universitetsdagar åt att grotta ner mig i siffror på statistiska institutionen. Och att förstå instrumenten där bakom.

4. Polis
Jag tror att nästa alla människor någon gång drömmer om att bli polis. Men eftersom jag har nedsatt hörsel var det aldrig ett alternativ.

Drygt 50 000 unga personer (16-24 år) har hörselskador. Ingen av dessa kan heller bli poliser. De allra flesta kan leva normala liv trots hörselskador och jag tror att en stor del av de 50 000 personerna skulle kunna bli utmärkta representanter för polismakten. Reglerna behöver förändras.

5. Sportjournalist.

När jag var liten drömde jag om att bli sportjournalist. Helst av allt ville jag bli radiokommentator, som Lasse Granqvist. En tidig idol. Någon gång i smyg tränade jag mig på att prata fort och tydligt. Som Lasse.

Målet med yrkeskarriären var givet; att få gå gratis på ishockeymatcher.

RSS 2.0