Elofs topplista

Standardtäcke eller exklusivtäcke?

Det valet var jag tvungen att göra när jag igår kväll besökte Babyland. Intellektuellt visst jag naturligtvis att det inte skulle spela någon större roll för lille Nils. Oavsett täcke skulle han sova mycket, lyckligt och fridfullt.

Men det var som en kraft grep tag i mig. En inre röst viskade: "Klart grabben ska ha det bästa täcket, annars är du ingen god far". 

Naturligtvis vet jag att det inte går att köpa sig till ett bra faderskap. Naturligtvis vet jag att det finns mängder av urusla fäder som har låtit sina barn sova under svindyra luxuösa ejderdunstäcken.

Men i affären vällde alla starka känslor upp till ytan. De där starka känslorna jag aldrig trodde att jag skulle få. Jag trodde nämligen att det var tämligen enkelt att bli pappa. Att jag bara skulle kolla på lite halvcoolt och säga någon ytlig distanserad replik av typen: "så här glad har jag inte varit sedan SSK vann i förlängningen mot Västerås i söndags."

Men så blev det inte. Att bli pappa är så mycket större och underbarare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

All min coola självdistans är som bortblåst. Tyvärr kommer det knappast att publiceras särskilt många listor över filmer eller låtar på denna blogg framöver. Jag är fast i småbarnsfarsträsket. Med undantag för lite gnäll mot regeringen blir detta nog lite av en pappablogg för ett tag.

Och jag vill redan nu be om ursäkt till alla vänner och bekanta för att jag kommer att verka tjatig och enkelspårig för en lång tid framöver.

Jag är pappafrälst. Och mitt barn ligger och sover under det exklusiva täcket.

Idag började det. Älmhults centerpartistiska kommunalråd Elizabeth Peltola var först. I ett debattinlägg på internetsidan newsmill går hon ut och kräver att de kommunanställda ska frysa sina löner. Förmodligen är detta den första i raden av attacker kommunalarbetarnas löner. Men kravet är orättvist, kortsiktigt och feltänkt.

En sak har Peltola rätt i. Den ekonomiska krisen slår hårt mot kommuner och landsting. I prognosen i februari skrevs skatteintäkterna ner med 16 miljarder kronor för kommunsektorn, jämfört med decemberprognosen. Kristider kommer att kräva tuffa och svåra beslut. Men lönefrysning är inte rätt väg att gå.

Det är orättvist, eftersom det knappast är de kommunanställda som har orsakat krisen i ekonomin. Det är inte undersköterskorna och lärarvikarierna som har drivit fram kredithysterin. Det är inte renhållningsarbetarna och socialsekreterarna som tvingade Lehman Brothers i konkurs eller som slutat att låna ut pengar till industriföretagen. 

Det är orättvist eftersom de kommunanställda under en mycket lång tid har fått alltför leva på alltför låga löner. 

Det är kortsiktigt, eftersom framtidens offentliga sektor kommer att kräva mycket kompetent personal. Med en åldrande befolkning kommer framför allt äldreomsorgen att behöva den bästa tänkbara personalstyrkan. Anställda som kan driva fram en modern, empatisk och effektiv omsorg för de människor som befinner sig på livets höst. En lönefrysning kommer oundvikligen att leda till att den bästa tänkbara personalen söker sig till andra branscher. I slutändan blir det dyrare och sämre för oss alla. Det är dessutom kortsiktigt eftersom ingångna avtal ska hållas. Den som bryter ett ingånget avtal förlorar nästan alltid i längden.

Det är feltänkt, eftersom många av de kommunanställda alltför ofta hör till de med allra lägst lön. En ökning av deras reella inkomster kommer sannolikt att leda till en ökad konsumtion, vilket är betydligt mer stimulerande för ekonomin än regeringens skattesänkningar för välbeställda. En frysning av de redan låga lönerna kommer istället att leda till minskad konsumtion, vilket i sig kommer att leda till en ytterligare försvagning av den svenska ekonomin.

Idag kom den första attacken mot de kommunanställdas löner. En sorglig attack.  Men det är uppenbarligen enkelt för en centerpartist att försöka roffa åt sig skolbespisningspersonalens rättmätiga extra hundralappar istället för att ta fighten med Anders Borg om mer pengar till kommuner och landsting.