Elofs topplista

I fredags fyllde han, eller snarare HAN, en månad. Nils växer så det knakar. Alla andra säger att han ser liten ut, men jag tycker att han börjar bli stor.

Tiden har gått fort. Och jag är verkligen tacksam över allt stöd vi fått. Alltifrån tips och uppmuntran, till mängder av barnkläder. Alltifrån kort och blommor, till nya hyllor i tvättstugan och förrådet. Nils är kanske ännu för ung för att uppfatta det, men det är uppenbart för oss föräldrar att han redan har skaffat många vänner.

I hela mitt liv har jag tyckt att allt barnskrik låter likadant och att det är rätt störande. Det tycker jag inte längre. Barnskrik är rätt svårt att förstå. Jag, som vuxen, har inte riktigt knäckt koden. Men jag har förstått att nyanserna är rika och oändliga. Några typer av skrik börjar jag redan känna igen. Högst och ljudligast är "jag är hungrig"-skriket. Det kan man höra i hela huset. Men där finns även "jag är övertrött"-skriket, "jag vill inte bada"-skriket och "det är för kallt, sätt på mig byxor och tröja"-skriket.

Jag längtar verkligen efter att han lär sig att prata. Men det skulle vara nästan lika spännande att själv lära sig att fullt ut förstå alla nyanser av barnskrik. Tänk vad man skulle få veta, och tänk vad man skulle lära sig.

Läs denna annons från Hörelskadades Riksförbund i Skåne.

Skriv under namninsamlingen här.

Jag blir så förbannad. Ska Sverige återigen få en typ av vård för rika och en typ av vård för fattiga?

Ett sådant samhälle ska inte Nils behöva växa upp i. Protestera!

Standardtäcke eller exklusivtäcke?

Det valet var jag tvungen att göra när jag igår kväll besökte Babyland. Intellektuellt visst jag naturligtvis att det inte skulle spela någon större roll för lille Nils. Oavsett täcke skulle han sova mycket, lyckligt och fridfullt.

Men det var som en kraft grep tag i mig. En inre röst viskade: "Klart grabben ska ha det bästa täcket, annars är du ingen god far". 

Naturligtvis vet jag att det inte går att köpa sig till ett bra faderskap. Naturligtvis vet jag att det finns mängder av urusla fäder som har låtit sina barn sova under svindyra luxuösa ejderdunstäcken.

Men i affären vällde alla starka känslor upp till ytan. De där starka känslorna jag aldrig trodde att jag skulle få. Jag trodde nämligen att det var tämligen enkelt att bli pappa. Att jag bara skulle kolla på lite halvcoolt och säga någon ytlig distanserad replik av typen: "så här glad har jag inte varit sedan SSK vann i förlängningen mot Västerås i söndags."

Men så blev det inte. Att bli pappa är så mycket större och underbarare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

All min coola självdistans är som bortblåst. Tyvärr kommer det knappast att publiceras särskilt många listor över filmer eller låtar på denna blogg framöver. Jag är fast i småbarnsfarsträsket. Med undantag för lite gnäll mot regeringen blir detta nog lite av en pappablogg för ett tag.

Och jag vill redan nu be om ursäkt till alla vänner och bekanta för att jag kommer att verka tjatig och enkelspårig för en lång tid framöver.

Jag är pappafrälst. Och mitt barn ligger och sover under det exklusiva täcket.